Gubbavad sätter löpningen på paus

Just när det börjar flyta på och formen börjar komma smygande; är det inte alltid då man går sönder? Jag drog ju till vaden rejält i maj, men sedan dess har den funkat fint och jag blev riktigt förvånad när det stramade till på ett intervallpass på Hardebergaspåret. Det sjuka var att det inte gjorde särskilt ont, jag stannade direkt när det hände och det kändes inte så farligt dagen efter. Trots det har du nu gått två och en halv vecka utan ett riktigt löppass. De senaste dagarna har jag fläskat på med tåhävningar och idag sprang jag i alla fall ett par hundra meter med barnvagnen, bara för att testa. Det kändes ok, så nästa vecka blir det till att prova en löprunda igen. Under tiden har jag cyklat ett par rejäla pass och idag blev det en simtur på Källby. Säsongskortet på Källby kan visa sig bli en av mitt livs sämsta investeringar eftersom jag fick så sinnessjukt ont i örat efteråt. Har lite svårt att se att jag ska bli sugen på att hoppa i igen, men man vet ju aldrig. På onsdag springer uv-kompisarna Hörby marknadslopp, men jag satsar nog på ett mer traditionellt fjärde juli-firande med barbecue och excentriska tåhävningar.

Doktorn (d.v.s. jag själv) ordinerar 3x10 på varje ben. Morgon, middag och kväll.

Shipping up to Amsterdam

Igår körde jag ett riktigt bra långpass i Skrylle; först Billebjerrundan och sedan Skryllemilen. Lite drygt 18 kilometer med ett par rejäla backar på vägen, men det var ändå med hyfsat lätta ben även i slutet av passet. Idag är det betongben, men inga känningar i varken fotleder eller vader. Peppar, peppar och allt det där, men shit vad det är skönt att känna att jag kan träna riktig löpning igen. Årets stora mål blir Amsterdam Marathon den 21 oktober. Flyg, hotell och anmälning fixat idag, så det finns ingen återvändo. Fint sällskap får jag också i form av Stigmar. Nu gäller det bara att hålla flytet i träningen över sommaren så att jag kommer förberedd till start. Sneglade lite på träningen jag gjorde inför Stockholm 2010 och där var några riktigt grymma pass veckorna innan, men det var också en halsfluss och en penicillinkur veckan före start. Då blev det 3.50 och målet i Amsterdam är att springa snabbare än det, gärna ner mot 3.30. Det skulle ge en bra plattform inför nästa års satsning på att nå Bostons sinnessjuka kvalgräns 3.05. Men det är många långpass tills dess!

Skryllekombo - Billebjer och milen