Att springa i marafart

Det blev en kort runda igår och jag har så svårt att hålla nere farten när jag vet att jag bara ska köra fem kilometer. Men igår övertygade jag mig själv att det kunde vara bra att försöka hitta marafarten redan nu. När jag tränade friidrott hade jag en tokig förmåga att hitta rätt tempo på mina intervaller. Stod det i programmet att en sexhundring skulle gå på två minuter så träffade jag oftast med ett par sekunders marginal. Och se, en talang som finns kvar: när jag stannade efter fem kilometer igår stod klockan på 25.02. Min tanke är att jag ska försöka springa mer pass i 5:00-tempo inför nästa år. Inte minst i slutet av ett långpass kan det nog vara nyttigt att känna lite på marafarten.

Sargade fötter och hundratals studenter

En ömmande fotled och ett jobb som tagit all vaken tid den senaste veckan har gjort att träningen helt fått ligga nere. Man kanske kan tycka att det var bra tajming att det hände samtidigt, men å andra sidan hade det inte varit så dumt att sticka ut på en liten löprunda när jobbstressen var som värst. Det brukar alltid hjälpa och jag vet inte hur många bra jobb-idéer jag har fått i löpspåret genom åren. Förhoppningsvis lugnar jobbet ner sig nu och jag funderar på att tejpa foten när jag springer framöver för att avlasta medan jag bygger upp styrka och rörlighet igen. Kanske en runda senare idag, när dimman lättat?

Fredagsmys

Idag kände jag att det var dax för lite fart och kvalitet. Från början tänkte jag sticka till St. Hans och köra lite backe, men det blev ändrade planer och jag hamnade i Skrylle istället. Insåg att det var riktigt länge sedan jag körde snabbdistans, så därför föll valet på det. Jag har en fin 5 km slinga uppmätt där sedan tidigare och efter en lugn kilometer bar det iväg. Pigga ben, minst sagt, och efter första kilometern som är ganska svårlöpt genom skogen stod klockan på 3:45. Skit också, det var lite snabbt det och visst fick jag betala. När jag kom till stigningen vid Billebjer som är brant och jobbig även när man slöspringer gick jag verkligen på rött och de sista två kilometerna blev ganska värdelösa. Man kan tycka att jag borde veta bättre, det är ju inte första gången det händer. Nästa gång jag springer snabbdistans får det bli med handbromsen i första kilometern! Fin skogslöpning var det i alla fall.



Och kossorna var snälla. Och bakom ett stadigt staket!

Yddingen nästa

När min löparmotivation var som lägst i slutet av sommaren bestämde jag mig för att göra comeback i fotbollslaget istället. Det blev två roliga träningsmånader, men efter lördagens match måste jag kanske konstatera att kroppen tar otroligt mycket stryk. Min rygg värker som aldrig förr och vid något tillfälle var jag tvungen att tejpa båda fotlederna för att kunna vara med och spela. Inte för att inte löpningen sliter, men så länge man håller sig borta från de värsta långpassen eller de tuffaste fartpassen brukar det kännas helt ok att stiga upp dagen efter. Nu är i alla fall motivationen att springa tillbaka och idag lyckades jag få in en härlig runda i eftermiddagssolen(!). Visserligen bara sex kilometer, men trots att ryggen kändes allt annat än bra flöt det på i 4.50-tempo utan ansträngning. Skönt. Nu blickar jag fram emot Yddingen om 10 dagar. Det ska bli kul att köra ett maxlopp igen och jag hoppas kunna matcha min tid från 2010 (56:34), trots att träningen varit sparsam sista tiden. Ett par pass till ska jag väl kunna klämma in innan dess.

Det börjar här och nu

Jag ska springa Boston Marathon. För att det är världens äldsta marathon, för att det lär vara ett otroligt fint lopp och för att det verkar nästan omöjligt för mig att kvala in. Kvalgränsen för min åldersklass låg inför 2012 års upplaga på 3.15, men har nu spetsats till ytterligare till 3.10, eftersom de 20 000 platserna tog slut fortare än kvickt. Med tanke på att min snabbaste maratid är 3.50 från Stockholm 2010 så inser även jag att det kommer att krävas en tuff satsning för att nå målet. Men jag har en plan. 2012 ska jag springa på 3.30 och 2013 ska kvalgränsen klaras. Jag håller tummarna för att löparboomen inte flyttat kvalgränsen ytterligare nedåt till dess! Häng med på resan här på bloggen. I’m shipping up to Boston. 2014 dådå.