Kenyansk distans och tävlingspremiär

Förra helgen bjöd på årets överlägset bästa löpning, ett kenyanskt distanspass i Skrylle på strax över milen där jag för första gången i år kände på att springa med lite fart. Hur härligt som helst! Foten tyckte väl att det var sådär och protesterade lite dagen efter, men inte värre än att jag bestämde mig för att testa min tävlingsfart på Skrylleloppet i lördags. Det skulle visa sig bli ett smärtsamt test både psykiskt och fysiskt. Tiden 44.49 var väl ungefär vad jag kunde förvänta mig med de få träningsmil jag lyckats få i benen och backarna på slutet kändes brantare och längre än någonsin. Men både jag och foten verkar ha överlevt, så nu laddar jag för Lundaloppet om två veckor. Tanken är att hinna få in tre löppass innan, där i alla fall ett av dem ska vara i bra fart. Kryddat med lite spinning så ska nog Lundaloppet kunna bli en inte alltför oangenäm upplevelse. Förra årets tid; 43:03 borde inte vara helt omöjlig att slå.