
Första hagen var tom, men i den andra hagen stod ett stort gäng kossor och tittade nyfiket på mig när jag hoppade över staketet. En försiktig liten lov för att hålla tryggt avstånd ledde till några atletiska hopp över ett par björnbärssnår och den tid jag förlorade på detta lilla äventyr gjorde att den uviga mannen från Skrylle nu dök upp framför mig. Han skydde minsann inte korna utan joggade fräckt längs leden precis vid kossorna. Ut ur hagen, över en väg och in i nästa hage. Där stod fyra rejäla urtidskossor och glodde precis vid stegen. Uv-mannen tvekade inte en sekund utan hoppade in till dem och sprang vidare. Respekt! Själv tog jag 90 grader höger, sprang hundra meter längs staketet och sedan upp i skogen där hagen tog slut. Snårigt och jävligt var det här, men garanterat kofritt. Efter en kilometer eller så kom jag ut på leden igen. Men nu skulle det ta åtskilliga kilometer innan jag åter kom ikapp uv-mannen. I nästa hage gjorde både han och jag ett klokt vägval och sprang upp på åsryggen för att få fri sikt över fienden på båda sidor. Och en fantastisk utsikt över landskapet på köpet. Dagens bästa kanske? När jag väl sprang förbi honom kommenterade jag att jag sett honom hoppa rakt in till kossorna och att jag var imponerad, men han verkade inte tycka det var en bravad. Tänkte för mig själv att han förmodligen aldrig blivit jagad av en arg ko. Kanske såg han heller inte den här skylten vid ingången till en av hagarna?

Resten av morgonen bjöd på rent fantastisk löpning genom bokskogarna. Benen kändes pigga och backarna upp mot Skrylle var inte så besvärande. Totalt en bit över 15 kilometer, som tog en och en halv timme inklusive kotittning, fotostopp och ett par utsiktsstopp. Dagen kan väl sammanfattas som Skåneledslöpning när den är som bäst och som sämst. Men det blir fler turer framöver, det är ju rätt mycket roligare än cykelvägarna på Östra Torn!
