Förra året gav jag mig på att springa St.Hans Extreme bara fyra dagar efter Köpenhamns marathon. Denna fantastiska dumhet gjorde att jag varit mer eller mindre skadad i foten i nära ett år. Därför kändes det extra skönt att kunna köra ett riktigt bra långpass samma dag som årets drabbning på St.Hans. Jag hade övervägt att starta i SHE även i år, men den här gången fick förnuftet råda. Löpningen blev istället ett härligt kvällspass över Hardeberga, vidare till Assarhusa och hem via spåret. Förutom att jag lyckades springa vilse i världens kanske minsta skog gick passet riktigt bra. De sista kilometerna i 4:30 tempo helt utan problem och inga känningar i foten. Ett par veckor till ska jag hålla mig till två löppass i veckan, sen tänker jag att det borde gå att köra tre pass. Det hade varit skönt att kunna konstatera att foten är frisk, men jag är nog inte riktigt där än. Rehaben är kanske mer prehab nu, men jag fortsätter köra den ett tag till för säkerhets skull.
Lyckligt ovetande om att jag är på väg att paja foten i förra årets St.Hans Extreme
Kan också konstatera att jag ligger riktigt sunkigt till i årets Uv-GP. Det har ju bara blivit två tävlingar i vår; Skrylle och Lundaloppet. Stort utrymme för förbättringar alltså och siktet är inställt på startlinjen i Hörby Marknadslopp den 4:e juli
Lyckligt ovetande om att jag är på väg att paja foten i förra årets St.Hans Extreme
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar