Skåneleden i Skrylle

Var på plats tidigt i Skrylle i lördags för att hinna med ett långpass innan vi, ironiskt nog, skulle åka till några vänners föräldrar för att barnen skulle få se de nyutsläppta kalvarna på deras gård. Väl där kan man lugnt säga att jag var rätt trött på kor. Jag bestämde mig för att försöka mig på Skåneledens rundtur från Skrylle, en runda som jag testat ett par gånger tidigare, men vad jag kan minnas aldrig slutfört. Ett par gånger har jag sprungit fel och minst en gång har jag blivit stoppad av kor. Den gången var det min medlöpare som tog beslutet att inte trotsa urtidskossorna som låg på lur precis där vi skulle springa. Den här gången började det bra, jag hittade leden direkt och drog iväg i lagom tempo, solen stekte och jag hade laddat upp med riktigt skön musik i lurarna. Efter ett par kilometer sprang jag förbi en kille som såg riktigt uvig ut, men jag funderade inte så mycket mer på det då. Efter ytterligare några kilometer, när jag lämnat Skrylles trygga motionsslinga långt bakom mig kom den första föraningen om hur det här passet skulle arta sig; en stege över ett stängsel och in i en hage.

Här ska vi in!

Första hagen var tom, men i den andra hagen stod ett stort gäng kossor och tittade nyfiket på mig när jag hoppade över staketet. En försiktig liten lov för att hålla tryggt avstånd ledde till några atletiska hopp över ett par björnbärssnår och den tid jag förlorade på detta lilla äventyr gjorde att den uviga mannen från Skrylle nu dök upp framför mig. Han skydde minsann inte korna utan joggade fräckt längs leden precis vid kossorna. Ut ur hagen, över en väg och in i nästa hage. Där stod fyra rejäla urtidskossor och glodde precis vid stegen. Uv-mannen tvekade inte en sekund utan hoppade in till dem och sprang vidare. Respekt! Själv tog jag 90 grader höger, sprang hundra meter längs staketet och sedan upp i skogen där hagen tog slut. Snårigt och jävligt var det här, men garanterat kofritt. Efter en kilometer eller så kom jag ut på leden igen. Men nu skulle det ta åtskilliga kilometer innan jag åter kom ikapp uv-mannen. I nästa hage gjorde både han och jag ett klokt vägval och sprang upp på åsryggen för att få fri sikt över fienden på båda sidor. Och en fantastisk utsikt över landskapet på köpet. Dagens bästa kanske? När jag väl sprang förbi honom kommenterade jag att jag sett honom hoppa rakt in till kossorna och att jag var imponerad, men han verkade inte tycka det var en bravad. Tänkte för mig själv att han förmodligen aldrig blivit jagad av en arg ko. Kanske såg han heller inte den här skylten vid ingången till en av hagarna?

Tack för informationen, men jag måste nog springa igenom i alla fall...

Resten av morgonen bjöd på rent fantastisk löpning genom bokskogarna. Benen kändes pigga och backarna upp mot Skrylle var inte så besvärande. Totalt en bit över 15 kilometer, som tog en och en halv timme inklusive kotittning, fotostopp och ett par utsiktsstopp. Dagen kan väl sammanfattas som Skåneledslöpning när den är som bäst och som sämst. Men det blir fler turer framöver, det är ju rätt mycket roligare än cykelvägarna på Östra Torn!

Så här kan Skåneleden var när den är på sitt allta bästa humör!