Skulle egentligen på spinning idag men det fina vädret gjorde att jag ändrade planerna och stack till Skrylle för att springa istället. Bestämde mig för att springa en av mina absoluta favoritrundor; milspåret ut från Skrylle i tre kilometer sedan på gamla banvallen till Torna Hällestad och Skåneleden tillbaka upp till Skrylle. Det blev lite längre än jag tänkt mig, men Torna Hällestad visade sig verkligen från sin bästa sida i kvällsolen. Ganska mycket motsatt känsla mot i lördags. Fast nästan lika folktomt, i alla fall längs Skåneleden.
Bort från milspåret och in på den här grusvägen
Skåneleden mellan Hällestad och Skrylle
Här hade jag ätit min matsäck om jag haft med någon
Det blev 13 kilometer och backarna upp mot Skrylle var extremt jobbiga. Det är fascinerande hur kroppen glömmer bort hur man springer långt. Men det fina i kråksången är att den snabbt brukar lära sig också och nästa vecka har jag än känsla av att det kommer att vara fräscha ben i åtminstone 12 kilometer.
Bort från milspåret och in på den här grusvägen
Skåneleden mellan Hällestad och Skrylle
Här hade jag ätit min matsäck om jag haft med någon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar