Golbanor, golfbanor, överallt är golfbanor

Det finns två saker (ok, tre; den tredje är kor) som jag tycker väldigt illa om när jag springer långpass på Skåneleden: dålig skyltning och golfbanor. Golfare hänvisar ofta till hur vackert det är att spela ute i naturen. Natur-schmatur säger jag. Alla golfbanor är lika fula och onuturliga! Igår fick jag en överdos av både golfbanor och dålig skyltning! Hade lite svårt att bestämma mig var jag skulle springa, så jag åkte till Torup för att ta två varv på milspåret. Väl där ångrade jag mig och tog Skåneleden in mot Malmö och Bulltofta istället. I min enfald tänkte jag att det inte skulle vara några problem att klara den utan karta. Redan vid starten blev jag konfunderad eftersom slingan inte ansluter till Nord-Sydleden utan börjar ett par hundra meter bort. Märkligt. Första biten är samma sträcka som man springer på Yddingeloppet, en skogsväg förbi slottet och in i skogen. Efter ett tag kommer man ut till dagens första irritationsmoment: PGA-golfbanan. Eftersom jag var tidigt ute i spåret hade golfarna inte vaknat till liv än. Däremot var det full aktivitet på vaktmästarna som körde med stora sopmaskiner på greenerna. Sopa gräs? Golfare är knepiga.

PGA-banan vid Torup, ett lika naturligt inslag i landskapet som Yttre Ringen

Det var också vid golfbanan som skyltningen av leden började bli riktigt dålig. Vid ett tillfälle var jag helt övertygad om att jag lämnat leden, jag hade inte sett ett märke på över en kilometer och jag funderade på att springa tillbaka till Torup och ta milspåret trots allt, men då dök det plötsligt upp en liten skylt och jag kunde fortsätta. Väl inne i Bara var det en hel orgie i felspringningar innan jag till slut hittade ut på den cykelväg som leder hela vägen in till Malmö. Även om underlaget var asfalt och sträckningen skvallrade om att det var en gammal järnväg så var det en ganska trevlig bekantskap. Att den hette utfyktsstigen gjorde ju inte saken sämre.

Större delen av passet gick på Utflyktsstigen

Men säg den glädje som varar, efter några kilometer kom jag fram till Kvarnby GK, där man i alla fall varnade förbipasserande för den farliga sporten golf:

Varning för golf!

Visste inte att golfare hade sådan humor! Utflyktsstigen passerade över Yttre Ringen, förbi Kvarnby och Husie innan jag bestämde mig för att vända tillbaka ut mot Torup. Jag räknade då kallt med att hemvägen skulle bli betydligt kortare eftersom jag inte skulle behöva springa fel, men ack vad jag bedrog mig. Precis vid Torups slott, när ledens skyltning återigen var helt obefintlig gjorde jag ett felval och det gav nog tre-fyra extra kilometer. Nu hade jag oförskämt pigga ben, trots att rundan blev 25 km, så det gjorde inte så mycket. Den stora faran var att det började dyka upp skyltar mot Bokskogens GK. Jag är inte säker på att jag klarat av ytterligare en golfbana på samma runda!