Tre (ganska) tunga veckor är över

Jag har alltid varit dålig på att periodisera min träning och lägga in lugna veckor mellan varven. Känns det bra brukar jag bara köra på, men nu tänker jag att var fjärde vecka ska vara lite lugnare. Nu har jag kört bra i tre veckor, först långpassen på Öland, sen långpass och tävling uppför Hallandsåsen förra veckan. Denna veckan avslutades med ett nytt långpass; den här gången 20,7 km på Skåneleden. Som vanligt när jag är ute och härjar på leden var det höga berg och djupa dalar, inte bara rent topografiskt utan också upplevelsemässigt. Jag parkerade bilen i Dörröd och började att ge mig av västerut. Planen var att springa upp till Kullatorpet, där jag var och passerade på en annan del av leden förra veckan. Redan efter ett par kilometer, vid vindskyddet i Bilarp, sprang jag bort mig från leden och det tog ett tag att hitta tillbaka. Skyltningen just vid vindskydd och vattenhål brukar vara lite lurig och det är inte första gången jag irrat in i skogen vid ett sådant. Efter en liten omväg bjöds jag på superfin löpning genom skogen upp till Kullatorpet. Benen kändes pigga och fina vid vändningen och det gick ovanligt problemfritt även på väg tillbaka till bilen.

Finfin Skåneled från Dörröd till Kullatorpet

Lite påfyllning av vätska vid bilen och sedan bar det av österut. Det blev en bit landsvägslöpning innan det blev grusväg upp till Romeleåsens golfklubb. Senast jag var där var när jag tränade längdskidor inför Vasaloppet för några år sedan. Det var kul att se de här omgivningarna utan snö och is. Direkt efter golfklubben stack leden uppför åsen i en superbrant sluttning. Det blev mer klättring än löpning, men det var mödan värt. Väl uppe på toppen fick man känslan av att vara på Skånes högsta punkt. Man såg verkligen hur långt som helst på alla håll. Det var stor kontrast mot anti-utsikten från Romeleklint förra veckan!

Den utsikten var värd en jobbig klättring!

Ett par kilometer längre österut passerades kommungränsen till Sjöbo (den var utmärkt med en skylt!) och det märktes på ledens kvalitet. Slyigt, geggigt, trångt och jävligt. En av de absolut sämsta sträckorna jag någonsin sprungit på leden. Säkert en hel kilometer var leden intryckt mellan en gärdsgård och ett rostigt staket. Inte någon naturupplevelse precis.

Vandra i naturen! Kom till Sjöbo!

Till Sjöbos försvar ska man kanske nämna att det sista biten på dagens äventyr bjöd på en fin grusväg längs böljande fält. En riktig Skåneledslöpning kan dock inte avgöras utan en mindre olycka. Därför var jag tvungen att springa in med näsan i en nedhängande gren så att blodet flödade. Min kloka fru har frågat mig varför jag ger mig ut på de här tokiga rundorna, men spänningen är väl halva nöjet? Smällen på näsan var inte värre än att jag kunde trycka på med ett par 5.00 kilometer på slutet. Snabbt gick det också till Konsum i Veberöd där en lätt blodig kille sågs handla Coca Cola och Gott & Blandat. Nu blir det nice med en lätt vecka!