Sjukt dåligt på Pre

Vilken besvikelse tävlingen i lördags blev! Förhållandena var fina, kroppen kändes lätt och snabb och jag var så sugen på det där perset. Första kilometern gick enligt planen strax under fyra och även andra flöt på hyfsat. Sen blev det jobbigt, men jag kämpade på och låg i alla fall under 12 efter 3 km. Sen var det som att kroppen förvandlades till gelé och jag var nära att ge upp med 1200 meter kvar. Som tur var hade jag ett betryggande avstånd till närmsta medtävlare och förhandlingen med mig själv slutade med att så länge han inte kom ikapp skulle jag fortsätta springa. I mål kom jag också på 20.27, nästan en minut sämre än vad jag hoppats på. I söndags när jag vaknade kände mig riktigt krasslig. Jag har därför två teorier, vi kan kalla dem a och b:

a) Jag hade något skit i kroppen och det var därför jag inte kunde prestera på den nivå som jag tänkt mig.

b) Jag blev så besviken på min insats att kroppen bestämde sig för att fejka en sjukdom för att trösta mig och få mig att tro på teori a.

Jag vet inte, men lutar lite åt teori b. Kroppen är lurig, men jag ska överlista den och tvinga den att springa snart igen. Hade tänkt köra två långpass denna veckan, men nu får jag nog ge mig till tåls till helgen. Då siktar jag på lite spännande skogslöpning, förhoppningsvis utan blodvite.

So far so good, här grillar jag Ola som fick släppa efter ett par kilometer